Har glömt hur det känns att sova

Eller glömt och glömt, tänker på det jämt. Sova....ljuva tanke. Ibland när jag är som grinigast och huvudet är så tungt av sömnbrist så känns det nästan som ett litet hån att höra att nån tänker ha sovmorgon. Avundsjukan håller i sej några sekunder tills jag hinner påminna mej om varför jag aldrig får sovmorgon mer, eller att få sova en hel natt för den delen.
Gör en grimas åt bebben så att han bubblar av skratt och då tänker jag plötsligt att jag skulle ju faktiskt kunna vara vaken resten av mitt liv bara för att få höra honom skratta.

Men att få sova några timmar...ljuva tanke...