I smyg iaktar jag bebben när han sitter och leker med ett av mina silverarmband. Han är mätt och nöjd eftersom vi precis har ätit en av hans favoriträtter, spaghetti och köttfärssås. Den ligger i ren glasburk och innehåller inte en gnutta konserveringsmedel eller färgämnen, det är endast KRAV-märkt och ekologiskt odlad mat. Vad skönt tänker jag.
På morgonen har vi bäddat rent i sängen och senare idag tänkte jag tvätta sängkläder och skjortor. Tar en titt ut genom det stora fönstret och ser att snön vräker ner. Den nya fräscha tvättstugan, med två moderna och nya tvättmaskiner, ligger i porten bredvid och jag vill inte gå ut och bli blöt känner jag. Blir ännu mer bestämd över att stanna inne när jag upptäcker att sköljmedlet är slut. Jag vill ju inte att skjortorna ska skava. Vad jobbigt tänker jag.
Tittar i kylen och upptäcker att mjölken håller på att ta slut. Närmaste mataffär ligger 5 min gångväg hemfrån. Suck och stön.
Vi som skulle ta en promenad och få lite frisk luft i dag. Skulle handla färg för att måla om två stycken byråar. Kommer på att deodoranten är slut. Ser lite glest ut i blöjförrådet också. Det är väl själva tusan tänker jag.
Slår på min laptop och läser mail. En kamera som jag velat ha är plötsligt till salu. Visserligen begagnad men relativt ny och det är fortfarande mycket pengar det handlar om. Men köpas ska den. Nu måste jag ju ha ett nytt zoom objektiv och ett nytt fast också. En blixt. Och jag som alltid velat ha ett makro... Pengarna börjar rulla i väg känner jag men det är ju mitt enda intresse ju. Tänker snabbt ut ett försvarstal som jag ska framföra över middagen i kväll.
Bebben har somnat och jag börjar bli lite rastlös. Här sitter jag nu utan mjölk till kaffet, kan inte ens gå ner till tvättstugan för att sköljmedel fattas, inte måla och göra fint och till råga på allt kommer jag på att min nya ELLE INTERIÖR-prenumeration inte har kommit igång än. Det är synd om mej tänker jag.
Har inget att göra och sitter och tittar mej omkring i vår nya lägenhet med nya möbler och dyr konst. Ser att gardinerna hänger lite snett. Jag ger upp tänker jag.
Börjar fundera över hur kvinnor i t.ex. Etiopien gör när deras mjölk till latten är slut? Eller sköljmedlet? Och hur ska de veta hur ett riktigt hem ska se ut om deras ELLE INTERIÖR också är sen?
Blir lite gladare när jag kommer på att jag läste att Nordkorea har fått rösträtt och vad glada de 99,98% måste vara eftersom de nu fått "rätt" man att styra över sej. Lycka åt alla tänker jag!
tisdag 10 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar